mitt sorgligaste (for u dumbass)

Jag sag en dokumentar om en familj med 13 barn. Dom bodde i England men kom fran Indien.
Nar pappan fick fragan pa hur han orkade och vad det var som va sa lockande for dom med att ha sa manga barn fick dom tva svar. 1:han hatade att sex med kondom.
2. Att vara pappa var enligt honom den storsta aran man kunde fa i livet. vem skulle inte vilja vara pappa?.
Jag gillade verkligen den har mannen. Men jag kan svara pa hans fraga ganska latt, min pappa har avsagt sig, eller kanske bara inte forstatt aran i att vara pappa. jag har forsokt manga ganger att "ha en bra relation" med honom, men han ar inte speciellt intresserad. trots att jag har tva fantastiska mammor ar det nog mitt sorgligaste. det ar inte sa att han ar borta han ar bara inte dar.

Jag kanner en tjej som sa engang att om hon traffade en man som hade familj sa skulle hon tvinga han att valja mellan henne och sina barn. han skulle inte fa ha nan kontakt med dom alls. (kanske kort pa fodelsedagen)

ar man helt rattskappt nar man sager sanna saker? kanske va det mest pa skoj. men valdigt sallan tar jag illa upp for vad folk sager. men har man aldrig kant hur det kanns att bli bortvald av en foralder kanske man inte forstar battre. daochda far man kanske tanka pa vad man sager.

jag har tankt pa det i flera dagar nu och kande att jag behovde fa det ur mig.