Im not lovin you, the way I wanted to
What I had to do, had to run from you
Im in love with you, but the vibe is wrong
And that haunted me, all the way home
So ya never know, never never know
Never know enough, till its over love
Till we lose control, system overload
Screamin no no no, no no
Im not lovin you, the way I wanted to
See I wanna move, but cant escape from you
So I keep it low, keep a secret code
So everybody else dont have to know
So keep ya love locked down, ya love locked down
Keepin ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Keep ya love locked down, you lose
Im not lovin you, the way I wanted to
I cant keep my cool, so I keep it true
I got somethin to lose, so I gotta move
I cant keep myself, and still keep you too
So I keep in mind, when Im on my own
Somewhere far from home, in the danger zone
How many times did I take 'fore I finally got through
you lose, you lose
Im not lovin you, the way I wanted to
See I had to go, see I had to move
No more wastin time, you cant wait for life
we're just wastin time, where's the finish line
So keep ya love locked down, ya love locked down
Keepin ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, you lose
Im not lovin you, the way i wanted to
I've met no one new, I got no one new
Know I said Im through, but got love for you
But Im not lovin you, the way I wanted to
Gotta keep it goin, keep the lovin goin
Keep it on a roll, only god knows
If I be with you, baby im confused
You choose, you choose
Im not lovin you, the way I wanted to
Where I wanna go, I dont need you
I been down this road, too many times before
Im not lovin you, the way I wanted to
So keep ya love locked down, ya love locked down
Keepin ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Now Keep ya love locked down, you lose, you lose
You lose
You lose
You lose
.
så sant, så rätt!.
Thursday 13 November 2008
Tuesday 4 November 2008
..................................
hur många ggr har jag sagt att jag älskar hösten. 1000ggr minst. men jag kanske inte gör det.
kanske är det det faktum att jag knappt har något jobb, eller att jag får reda på om jag har något jobb alls om ca 17 timmar, eller att jag sagt upp min lägenhet för att jag är uttråkad och pank. för att mitt kärleksliv är icke existerande, eller för att jag helt enkelt behöver skratta lite. eller kanske är det bara höstmörkret. Men jag är inte glad, det va länge sen jag inte va glad. visst har jag varit leden, men det har alltid funnits en anledning, en person, en händelse. nu är allt bara tomt. jag är inte glad. jag vill vara glad. jag kräver inte att vara lycklig. men jag är(oftast) en bra person. jag förtjänar att vara glad.
Jag vet inte varför jag skriver det här. men jag tror att nån kanske läser det. det va länge sen jag skrev så jag tror inte att nån längre kollar om jag skriver.
Men det finns inget som är så svårt att säga till nån som "jag är inte glad". så ifall jag verkar konstig eller avlägsen så är det därför. Jag är trött, trött på att vara stark och duktig. jag vill att nånting bara ska gå bra för att det gör det. jag är trött och inte glad.
kanske är det det faktum att jag knappt har något jobb, eller att jag får reda på om jag har något jobb alls om ca 17 timmar, eller att jag sagt upp min lägenhet för att jag är uttråkad och pank. för att mitt kärleksliv är icke existerande, eller för att jag helt enkelt behöver skratta lite. eller kanske är det bara höstmörkret. Men jag är inte glad, det va länge sen jag inte va glad. visst har jag varit leden, men det har alltid funnits en anledning, en person, en händelse. nu är allt bara tomt. jag är inte glad. jag vill vara glad. jag kräver inte att vara lycklig. men jag är(oftast) en bra person. jag förtjänar att vara glad.
Jag vet inte varför jag skriver det här. men jag tror att nån kanske läser det. det va länge sen jag skrev så jag tror inte att nån längre kollar om jag skriver.
Men det finns inget som är så svårt att säga till nån som "jag är inte glad". så ifall jag verkar konstig eller avlägsen så är det därför. Jag är trött, trött på att vara stark och duktig. jag vill att nånting bara ska gå bra för att det gör det. jag är trött och inte glad.
Saturday 26 July 2008
and I just cant pull myself away
"det är mest synd om dom som inte fattar hur bra vi är".
Lördagkväll, vilket betyder att det va fredag igår. jag hade inte vart ute på över två veckor och tänkte ställa till med storkalas. jag o Nina satt hoss henne o snacka skit tills det va platensdax. jag tyckte inte att jag blev full, vilket inte var sant för jag va ordentligt på lyset. gick förbi BQ och tog en mintu. inte smart. nästan inne på platens kom vi på att vi inte hade några pengar att betala med. jag fick panik och tappa väskan på dörvaktens fötter. men så kom vi ju på att det va gratis. snabbtänkta brudar.
vi kanske va på platens en kvart sen tappade vi bort varandra och jag tyckte att det va lika bra att gå hem. hann med lite ögonbrynspennagrafitti innan jag gick hemmåt. levde apa med ida när jag kom hem. stackars henne, vad hon får stå ut med!!.
O allt jag vaknade med i morse var en bakfylla och ett sårat ego. så kan det gå ibland.
varför är det så svårt att släppa tanken?. jag orkar inte med nåt sånt igen. så skönt att bara ha mig själv. släppdetsläppdetsläppdet. släppt.
nu ska jag o mitt sarjade ego ut o ta en bärka.
Lördagkväll, vilket betyder att det va fredag igår. jag hade inte vart ute på över två veckor och tänkte ställa till med storkalas. jag o Nina satt hoss henne o snacka skit tills det va platensdax. jag tyckte inte att jag blev full, vilket inte var sant för jag va ordentligt på lyset. gick förbi BQ och tog en mintu. inte smart. nästan inne på platens kom vi på att vi inte hade några pengar att betala med. jag fick panik och tappa väskan på dörvaktens fötter. men så kom vi ju på att det va gratis. snabbtänkta brudar.
vi kanske va på platens en kvart sen tappade vi bort varandra och jag tyckte att det va lika bra att gå hem. hann med lite ögonbrynspennagrafitti innan jag gick hemmåt. levde apa med ida när jag kom hem. stackars henne, vad hon får stå ut med!!.
O allt jag vaknade med i morse var en bakfylla och ett sårat ego. så kan det gå ibland.
varför är det så svårt att släppa tanken?. jag orkar inte med nåt sånt igen. så skönt att bara ha mig själv. släppdetsläppdetsläppdet. släppt.
nu ska jag o mitt sarjade ego ut o ta en bärka.
Sunday 20 July 2008
E de ström?
Tiderna ändras. saker börjar falla på plats. Om en månad blir det flytt. jag o Ida flyttar till isafjördursgatan(nej, vi kunde inte hitta en gata med krångligare namn). finfin trea. nya tapeter o allt. härligt. o skolan börjar den 25:e. nu ska jag bli journalist minsan. aldrig mera vården, jag är så trött på det, man får mer skäll än en telefonförsäljare.
Men jag är förvånansvärt lycklig över att stanna här i Linkan. Jag har alltid saknat att känna att jag tillhör nåt och efter ca två års total rotlöshet ska det bli så skönt att få nåt att kalla mitt eget. Och jag bor med världens bästa, Jag har henne att tacka för väldans mycket.
jag sitter o lyssnar på the promise, o jag kom på att det va länge sen jag ägnade honom en tanke. man säger att tiden läker alla sår, och det verkar stämma. men det är ju otroligt hur kännslor kan dö, när man en gång i tiden trott att känslorna ska ta död på en istället.
På fredag är det löning, då blir det utgång igen. jag har så gott som hämtat mig helt från förra fyllelsaget. jag, tina o louise på platens. mer vet jag knappt. haha det gick till historien som tidernas värsta. hade sån ångest att inte ens Ninas 21:års dag kunde få mig att gå påt igen. men men, den som inte gör dumheter som ung dör i förtid, som en gubbe på jobbet sa till mig:).
Nej nu ska jag o frugan sätta på en rulle. over and out.
Men jag är förvånansvärt lycklig över att stanna här i Linkan. Jag har alltid saknat att känna att jag tillhör nåt och efter ca två års total rotlöshet ska det bli så skönt att få nåt att kalla mitt eget. Och jag bor med världens bästa, Jag har henne att tacka för väldans mycket.
jag sitter o lyssnar på the promise, o jag kom på att det va länge sen jag ägnade honom en tanke. man säger att tiden läker alla sår, och det verkar stämma. men det är ju otroligt hur kännslor kan dö, när man en gång i tiden trott att känslorna ska ta död på en istället.
På fredag är det löning, då blir det utgång igen. jag har så gott som hämtat mig helt från förra fyllelsaget. jag, tina o louise på platens. mer vet jag knappt. haha det gick till historien som tidernas värsta. hade sån ångest att inte ens Ninas 21:års dag kunde få mig att gå påt igen. men men, den som inte gör dumheter som ung dör i förtid, som en gubbe på jobbet sa till mig:).
Nej nu ska jag o frugan sätta på en rulle. over and out.
Monday 7 July 2008
when I need you
Everywhere I’m turning
Nothing seems complete
I stand up and I’m searching
For the better part of me
I hang my head from sorrow
Slave to humanity
I wear it on my shoulders
Gotta find the strength in me
Cause I am a Superwoman
Yes I am
Yes she is
Even when I’m a mess
I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes
I’m a Superwoman
When I’m breaking down
And I can’t be found
And I start to get weak
Cause no one knows
Me underneath these clothes
But I can fly
We can fly, Oooohh
Cause I am a Superwoman
Nothing seems complete
I stand up and I’m searching
For the better part of me
I hang my head from sorrow
Slave to humanity
I wear it on my shoulders
Gotta find the strength in me
Cause I am a Superwoman
Yes I am
Yes she is
Even when I’m a mess
I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes
I’m a Superwoman
When I’m breaking down
And I can’t be found
And I start to get weak
Cause no one knows
Me underneath these clothes
But I can fly
We can fly, Oooohh
Cause I am a Superwoman
Sunday 29 June 2008
utröstat denna vecka: crowned
Jag bor för första gången i ett hus där jag bara har 1:an,2:an och 4:an. jag saknar trean och femman ganska mycket men jag klarar mig mycket bättre än jag trodde. jag älskar att titta på dokumentärer osv. men dåochdå blir man sugen på lite skräptv. så på min rast idag på jobbet slog jag mig ner för att få min efterlängtade dos av vad som än gick på trean.
Nu är jag både förskräckt och irriterad. jag kollade på en ny sån här dokusåpa(säger man det om sånna) där flera människor tävlar om nåt o tre människor bestämmer vem som gör det bäst. just det här hette crowned, och är typ en skönhetstävling. Mamma och dotter tävlar i lag om att bli krönt till dom vackraste och bästa.
Just nu när det är så hypat att man ska trivas som man är och skönhet kommer inifrån och blablabla så är dom här programen populärare ocg fler än någonsin. Fler och fler ungdomar lider av psykiska besvär och var tredje tolvåring har någon gång bantat. Och mitt i det här kan vi se på tv nästan varje dag hur folk blir värderade och dömda. Bra eller inte tillräckligt bra. denna vecka iallafall.
Dom som kom nästa sist i denna veckas crowend var tvugna att klippa av bandet på dom som förlorade. dom grät, o alla andra som lyckats gå vidare grät.
Folk svälter i världen, människor blir ihjälslagna för att dom tycker annorlunda än den som bestämmer och lite närmare vår egen vardag finns det folk som dör av självsvält och ångest över att inte räcka till.
Behöver vi då två gammla skönhetsdrottningar och en solariebränd bög på tv som talar om för oss att vi inte duger?
Nej jag kanske ska tacka för att jag bara har ettan, tvåan och fyran. För när t.o.m jag tycker att skräptvn gått för långt då är det illa.
Nu är jag både förskräckt och irriterad. jag kollade på en ny sån här dokusåpa(säger man det om sånna) där flera människor tävlar om nåt o tre människor bestämmer vem som gör det bäst. just det här hette crowned, och är typ en skönhetstävling. Mamma och dotter tävlar i lag om att bli krönt till dom vackraste och bästa.
Just nu när det är så hypat att man ska trivas som man är och skönhet kommer inifrån och blablabla så är dom här programen populärare ocg fler än någonsin. Fler och fler ungdomar lider av psykiska besvär och var tredje tolvåring har någon gång bantat. Och mitt i det här kan vi se på tv nästan varje dag hur folk blir värderade och dömda. Bra eller inte tillräckligt bra. denna vecka iallafall.
Dom som kom nästa sist i denna veckas crowend var tvugna att klippa av bandet på dom som förlorade. dom grät, o alla andra som lyckats gå vidare grät.
Folk svälter i världen, människor blir ihjälslagna för att dom tycker annorlunda än den som bestämmer och lite närmare vår egen vardag finns det folk som dör av självsvält och ångest över att inte räcka till.
Behöver vi då två gammla skönhetsdrottningar och en solariebränd bög på tv som talar om för oss att vi inte duger?
Nej jag kanske ska tacka för att jag bara har ettan, tvåan och fyran. För när t.o.m jag tycker att skräptvn gått för långt då är det illa.
Saturday 28 June 2008
superwoman
om någonting är för bra för att va sant är det antagligen inte sant. det har jag lärt mig, det vet jag. Men om någonting är för illa för att vara sant då, hur blir det då?.
Idag är jag mer ångestfull än bakfull. och det är antagligen andledningen till att jag skriver det här. men jag har en brinnande lust att erkänna, eller iallafall slänga ut en fråga eller två.
Jag är nästan paralyserad av panik över någonting jag nästan har gjort. jag har inte gjort det, bara nästan. Men det räcker för att jag ska undra. inte över varför jag nästan gjorde det, det vet jag. men varför denna panik?. det är verkligen inte så farligt. sånt som folk gör hela tiden. men när det kommer till mig är det det absolut läskigaste jag vet. så läskigt att jag inte ens vill tänka på det. jag vill undvika det hela långa livet, om det ändå kunde gå.
Jag tror att jag är en ganska modig människa, Jag pluggar i andra städer, jag flyttade till London ett par månader själv. om ett par månader ska jag börja läsa igen, på allvar. nåt helt nytt som jag inte vet om jag fixar. jag är inte rädd för att prova på grejer för att jag har en grundtanke om att jag klarar det mesta. (nej det här är inte mitt CV). Jag vill bara klargöra att jag är en stark och självständig person. Tyvärr finns det nåt jag är så rädd för att jag skulle nog välja en tarantella i lägenheten vilken dag som helst framför att vara tvungen att ta en risk. att öppna mig för någon annan och tvingas riskera att inte alltid vara så stark. Jag är inte ensam om att vara en sån här person. och det är inget nytt för mig att jag fungerar såhär. Men dagens totala panik har fått mig att undra hur mkt jag är villig att offra för att aldrig någonsin bli sårbar?. kanske offrar jag inget, kanske gör jag det. sånt får jag aldrig veta, för att ta den risken är mer än vad jag vågar.
gå nu inte o bli så nyfikna, det är egentligen inte intressant, men hela det här inlägget är ett försök att vara lite sårbar och lite öppen. För jag vill ändra och bli bättre. det vill jag. Men jag är van att göra saker själv, på mitt sätt. Så det kanske blir det svåraste jag någonsinn gjort.
Idag är jag mer ångestfull än bakfull. och det är antagligen andledningen till att jag skriver det här. men jag har en brinnande lust att erkänna, eller iallafall slänga ut en fråga eller två.
Jag är nästan paralyserad av panik över någonting jag nästan har gjort. jag har inte gjort det, bara nästan. Men det räcker för att jag ska undra. inte över varför jag nästan gjorde det, det vet jag. men varför denna panik?. det är verkligen inte så farligt. sånt som folk gör hela tiden. men när det kommer till mig är det det absolut läskigaste jag vet. så läskigt att jag inte ens vill tänka på det. jag vill undvika det hela långa livet, om det ändå kunde gå.
Jag tror att jag är en ganska modig människa, Jag pluggar i andra städer, jag flyttade till London ett par månader själv. om ett par månader ska jag börja läsa igen, på allvar. nåt helt nytt som jag inte vet om jag fixar. jag är inte rädd för att prova på grejer för att jag har en grundtanke om att jag klarar det mesta. (nej det här är inte mitt CV). Jag vill bara klargöra att jag är en stark och självständig person. Tyvärr finns det nåt jag är så rädd för att jag skulle nog välja en tarantella i lägenheten vilken dag som helst framför att vara tvungen att ta en risk. att öppna mig för någon annan och tvingas riskera att inte alltid vara så stark. Jag är inte ensam om att vara en sån här person. och det är inget nytt för mig att jag fungerar såhär. Men dagens totala panik har fått mig att undra hur mkt jag är villig att offra för att aldrig någonsin bli sårbar?. kanske offrar jag inget, kanske gör jag det. sånt får jag aldrig veta, för att ta den risken är mer än vad jag vågar.
gå nu inte o bli så nyfikna, det är egentligen inte intressant, men hela det här inlägget är ett försök att vara lite sårbar och lite öppen. För jag vill ändra och bli bättre. det vill jag. Men jag är van att göra saker själv, på mitt sätt. Så det kanske blir det svåraste jag någonsinn gjort.
Subscribe to:
Posts (Atom)